Inatt kl 4 går tåget hem mot Tromsö igen. Eller, tåget går till narvik och sen är det buss till tromsö. Jag har grym ångest denna gång. Vill verkligen inte tillbaka. Saknar såklart JK så jag blir knäpp men en vecka är alltför kort, blir alltför intensiv och jag har gråten i halsen konstant. Har sagt hejdå till alla utom pappa och lillebror. Pappa ska köra mig till tåget. Väskan är färdigpackad, jag ska bara göra matsäck. Ett surt sug i magen. Ångest. Ser fram emot att bästa finaste M ska kliva på tåget i Luleå så vi får prata. Ranta. Skratta och ev. gråta lite tillsammans. Hon är min klippa. <3 Förhoppningsvis är tågj*veln i tid denna gång så vi hinner med tidiga bussen från narvik. Då ska jag skynda mig att packa upp hemma och sen dra till JK på kvällen. Måste lägga mig och försöka sova om ett par timmar. Ångest. Varför är det så tungt att säga hejdå?


EDIT: Men för i helvete! Kollar sj.se nu och tåget är fan redan nästan 2 timmar sent. Jag tror jag bryter ihop. Där ryker tidiga bussen till tromsö om dom inte på något mirakulöst sätt lyckas köra in detta. Tack sj för att ni alltid gör mina resor mycket sämre än de borde vara.