Har målat i nästan 5 timmar idag, det känns i ländryggen och armen kan jag tala om! Har även sprungit drygt 11km tillsammans med pappa och nu känns hela jag som gelé. Ändå skön känsla att vara trött i kroppen. Jag tror många i min generation så som samhället ser ut idag har den känslan alldeles för sällan. För att utgå från mig själv - innan jag började träna så kände jag i princip aldrig så. Och då hade jag ett aktivt jobb där jag rörde mig hela dagarna. Men det är inte ofta jag hade den här underbara känslan av att ha jobbat med kroppen, av att vara trött i musklerna och full med energi i huvudet. Mycket oftare man känner sig slut psykiskt än fysiskt. När ögonlocken bara faller igen och man kan inte tänka en vettig tanke för skallen känns som gröt. Trevligt med lite fysisk utmattning som omväxling.