För första gången i mitt liv har jag idag sprungit en mil!! Till och med 13km. Jag är otroligt stolt över mig själv, över vad min kropp faktiskt klarar. Det jobbigaste var att jag fick väldigt ont i ena hälen efter ungefär 8km, är rädd att det är början på en hälsporre så jag ska se efter inlägg i stan imorgon. Annars var det mest härligt, vacker natur, kossor längs vägen, lugnt tempo och fin grusväg. Hade nog aldrig fixat det utan pappa dock som var med och drog. "Orkar han orkar jag" tänkte jag och kände pannbenet växa. Man kommer långt på att vara envis.