Ungefär som rubriken har min dag varit. Vi har varit på tur utomhus i princip hela dagen med alla ungar på min avdelning och nästan alla från de andra avdelningarna. Vi har åkt skidor, grillat hamburgar, invigit våra två vinterfestveckor med att gå/åka skidor i ett fackeltåg, vi har åkt pulka, sprungit, klättrat i träd och lekt. Och jag är helt slut i huvudet. Utedagar som denna är verkligen mentalt påfrestande. Kanske det bara är jag som inte är pedagogisk nog men när någon konstant säger ens namn och behöver hjälp så blir jag lite knäpp efter några timmar. Jag vet att det bara är barn, att dem inte klarar att ta på skidor själva eller att dem inte riktigt utvecklat förmågan att se andra och vänta på sin tur. Men ändå. Jag vet inte hur många gånger jag förklarat att jag bara har två armar och kan inte hjälpa alla samtidigt. Eller hur många skidor jag hjälpt tagit på, vilket kan vara en prövning om personen i fråga inte samarbetar överhuvudtaget och det frusit fast is just där skidskon ska in i skidan. Man kämpar förgäves för att hålla värmen om händerna, vilket inte går då man konstant måste ta av sig sina vantar för att hjälpa någon med att ta på skidor/ordna vatten/dra över overallen över vantarna/annat som dom inte får till. När blodsockret dessutom dropped för att jag var jättehungrig var tålamodet väldigt nära slut. De flesta dagar är väldigt bra i barnehagen men några dagar tänker jag "varför gör jag det här?". Antar att de flesta jobb är sådana. Bra med dagen är i alla fall att solen gett färg på mina stackars bleka kinder idag, snart poppar nog fräknarna fram. :)
/rant

Nuuu ska jag låta maten smältas lite och sen ska jag nog dra till gymmet en sväng och träna lite styrka. Kanske. Har planer onsdag, torsdag och fredag med och ibland är det skönt med en dag att bara vara hemma. Men, skönt att få ut lite frustration med.